Fröken Jansson

lördag 18 november - Perfekt fasad.

Försöker hitta ord för veckan som varit. Det är svårt ibland, livet är botten och toppen samtidigt, ganska mycket botten nu dock och det är ju såna saker som jag brukar tycka är tråkigt att dela med sig av. Samtidigt vill jag inte bidra till den här "perfekta" världen/fasaden som många vill visa upp heller.

Så nej, det är helt enkelt lite tungrott just nu om sanningen ska fram. Men jag tröstar mig med fantastiska löpturer, hundar som driver mig till vansinne men som gör livet betydligt lättare och det faktum att jag har ett nytt jobb som känns otroligt spännande. Resten får som vara skit så länge, jag försöker fokusera på det som är positivt. 

Delar med mig av lite bilder från veckans löpturer samt från dagens skattjakt med Liie. 

 

Känns fint ändå att ha kommit till den punkten i livet där man inser att även om man inte mår så bra och helst vill ligga på sofflocket åta pizza och tycka synd om mig själv, så vet jag ändå att genom att ta min promenader och löpturer, samt att äta och sova på regelbundna tider så ger jag ändå mig själv dom bästa förutsättningarna för att må bättre. Fick oxå lära mig häromdagen på skolan att människor som tillbringar mycket tid i skogen är bättre rustad att ta hand om stress. 

Så seså, ut i skogen nu med er allihopa! ;) 

 

lördag 11 november- Energiboost.

Tog mig iväg på gymmet i Torsdags. Kändes så surt med mina ömmande underben så jag tänkte köra igenom kroppen ordentligt istället för att springa. Tog det dock lite lugnare för att inte dra på mig stans träningsvärk, tyckte jag iaf, idag har jag ändock   problem att gå och röra mig normalt. Körde marklyft, knäböj och militärpress, samt lite latsdrag. Supernice! 

Kändes så himla fint när jag gått igenom hela kroppen så jag kunde dock inte hålla mig från löpbandet. Tänkte ta 500 meter bara för att jobba på steget men oxå för att känna om jag fick ont då. 1 km vart det, med ett betydligt bättre steg än tidigare, fortfarande lite för långt framför kroppen men ingen häl i backen iaf. Ska nog fortsätta köra på löpband ett tag för att verkligen kunna jobba på och analysera tekniken. Väldigt behändigt när man kan filma och analysera sig själv. 

Har nu ägnat två dagar åt skogspromenader istället för löpturer. Tänkte att det kan ju vara fint att vila mina stackars underben och fötter och bara vara ute i skogen och må ibland oxå. Idag var det dessutom helt magiskt med första snön, jag längtar verkligen efter mängder av snö och skidåkning. 

 

Sådana här dagar märker man verkligen vad motion och träning gör för kroppen. Både gympasset, det superkorta löppasset och skogsturerna ger mig verkligen glädje och energi. Det har varit lite dåligt med det ett tag, mycket tråkigheter som händer i livet samt det här tunga höstmörkret och framförallt allt regnande har tagit på humöret rätt hårt. Men sådana här små ljusglimtar gör så himla mycket, man orkar lixom stå ut då. Ta sig igenom allt skit som händer och se saker positivt igen.

onsdag 8 november -Poliser överallt.

Nu var det äntligen dags för MR i sthlm, hade tid för röntgen på måndag morgon så begav mig neråt på söndagen. 

Tåget var framme i sthlm på eftermiddagen runt 18, så efter att ha suttit hela dagen tog jag en rask promenad till hotellet för att vakna till lite. Funderade lite på om jag skulle hitta på något men kände mig rätt nöjd med en middag på hotellet för att sedan krypa ner i sängen och kolla på tv tills jag somnade. Och vilken middag sedan, burgare bestående av oumpf och rödbetor, halloumi och en massa godsaker. Var sjukt gott och betydligt bättre än jag förväntat mig.

 

Klev upp i tid för att mumsa lite hotellfrukost innan jag begav mig till röntgen. Nu känner jag mig väldigt genomlyst. Hela kotpelaren från halskotorna ända ner till svansbenet tog dom MR på, samt flertalet bilder på händer och fötter. Väntar ivrigt på svar från läkaren nu, eller ja... ivrigt men samtidigt bävande. Vill gärna ha svar men gärna inte dåliga svar såklart. 

Fortsatte min Stockholmsvisit med ett besök på Runners store, och vilken butik sedan. Ofta på "nördbutiker" möts man gärna av fördomar kan jag tycka. Vet tex inte hur många gånger jag klivit in i en fiskebutik och personalen inte ens kollat åt mig, men så fort en snubbe klivit in har samma personal sprungit fram omedelbums. Och läste på löplabbets recensioner att många hade upplevt samma sak där, ser man inte ut som en löpare av högre "klass" så får man inte hjälp. Därför vart det Runners store för min del och jag kände mig mycket nöjd när jag gick ut därifrån, fick dessutom ett par löpartights alldeles gratis =D
Längre än så varade inte min visit, lite sushi på Centralstation och sedan bar det av hemåt.

 

Idag jobbar jag kväll i Sollefteå och passade därför på att ta en sväng ut till Sandö i dagsljuset. På med nya skorna och iväg i spåret, hade så fint flyt- steget kändes så sjukt bra jämfört med tidigare och stukningen kände jag knappt av, även om den "nya korrekta" ställningen i skorna gjorde att helt nya muskler gav sig till känna. Helt underbar löptur var det, tills vi helt plötsligt var omgiven av en massa poliser med skjutvapen, som small dessutom (fin skottövning för Tyra). Pinsamt läge, gjorde en 180 graders vändning och sprang tillbaka lite snabbt och smidigt. Skulle ta en annan väg tillbaka till bilen, nerför en slänt och glömde att jag inte hade trailskorna med stans grepp på mig så vips låg jag på backen och kanade i leran ner. Tror och hoppas att ingen såg, om inte annat lär dom ha fått sig ett gott skratt. 

Väl tillbaka vid bilen så får jag så sjukt ont på framsidan av benet. Så himla typiskt nu när jag börjar få bättre kläm på löpsteget och allt. Har dock en känsla av att stukningen och förändringen av mitt steg ställt till det med m. tibialis anterior. Testar med rehabträning, voltaren och skogspromenader ett tag och hoppas det ger sig fort. 

(För er som inte vet så håller MSB och räddningsgymnasiet till på Sandö, så det var garanterat en övning av något slag därav alla uniformerade män =))

lördag 4 november- Magi.

Magiskt väder, och vad passar väl bättre än att bege sig ut på en löptur.

Lite rädd att jag skulle gå ut för hårt med min stukade fot, men bestämde mig för att testa 2 km runt Sandös elljusspår, och bara fokusera på teknik och känslan. Har inte den blekaste om hur länge vi var ute, men det var ju oxå tanken, att inte fokusera på tid och prestation. Börjar få lite bättre kläm på steget nu äntligen, sedan tog vi ju såklart en massa fina bilder. 

2 km löpning funkade hur fint som helst, så jag kör vidare på korta sträckor ett tag tills jag är helt i form igen. Efter Tyras och min löptur så tog jag Promise på en promenad med kättingen på släp, den hunden är verkligen ett yrväder och det är inte lätt att få honom att gå med linor som hänger ner på sidan (som jag sedan fäster kättingen i), han snurrar ju gärna runt några varv när det går för sakta för honom så han trasslade hela tiden in sig, men jag lyckades hålla mitt humör uppe och skrattade mest åt honom. Avslutade vårat pass med lite tillitsövningar, balansgång och bus.

(Haha, han ser ju lätt skev ut på denna bild men det var det bästa jag kunde åstadkomma i farten) 

 

Sist men inte minst fick flingan komma ut en sväng, körde lite lydnad med henne och hon sken som en sol. Hon trivs så himla bra när hon får mattes fulla uppmärksamhet ( och när hon får godis). Nu ligger dom alla utslagen på soffan= bästa känslan! 

torsdag 2 november- Konsten att begränsa sig.

Vaknade igår med en helt härlig känsla i kroppen. Hela dagen helt oplanerad och så kommer det att vara ofta framöver. Jag kommer att sakna salongen grymt, men just nu känns det rätt spännande med alla nya möjligheter och all "ny tid" jag har fått. 

Hur som, tillbringade förmiddagen i soffan med studielitteraturen i högsta hugg. Funderade av och till på hur det var ställt med min fot efter helgens (bokstavliga) snedsteg, och bestämde mig för att ge mig ut på en liten liten joggingtur för att kolla status. 

Sagt och gjort, mötte upp Sylvia på Sandö och tog några varv på elljusspåret där. 3 km lätt jogg vart det, sedan sade jag stopp för att inte överanstränga foten. I efterhand insåg jag att det hade nog varit bättre att stoppa efter 2, så nästa sväng får nog bli ännu kortare. Fördelen med denna stukning är att jag automatiskt förbättrat mitt löpsteg, springer mest på tårna nu och med små snabba steg för att inte ta ut för mycket och få för hårt slag i backen. Så det kanske blir en bra sak i slutändan, med ett bättre löpsteg kommer jag att vinna mycket i spåret. 

Vi har även bestämt oss för att skippa pulsklockor, och alla de mätningar vi vanligtvis håller på med. Det blir så himla mycket prestation på en gång och man missar gärna det bästa med löpningen enbart för att man ska hålla koll så man ligger i rätt pulszon. Nu fokuserar vi om, det ska vara kul att springa

Efter jag kommit hem från löpningen med Sylvia så tog jag och Promise en promenad runt dimmiga skogsstråk och lägdor. Har insett att även han och jag behöver bryta från prestationer och tidtagningar. Så nu kör vi betydligt mer avslappnad träning tills snön kommer. Igår fick han dra kätting och vi jobbade väldigt mycket med belöning och bus. 

 

Igår var jag in till stan och skrev på anställningspapper, och idag har jag varit på min första introduktionspass. Ska jobba som personlig assistent åt en tjej i min ålder, det ska bli så spännande och roligt. Det är oxå därför livet kommer att bli så annorlunda (för er som inte vet) hädanefter kommer jag bara att jobba dygn. Så det blir långa men få dagar borta från mina älskade pälsklingar. Men tänk vad mycket träning vi ska få till i dagsljuset, samt att kunna hänga i skogen titt som tätt utan att måsta känna mig bling pga mörket.

 

måndag 30 oktober-Ups & Downs

Denna vecka har verkligen varit som en berg och dalbana. Upp som en sol i måndags, ner som en pannkaka på tisdagen när vi fick tråkiga besked. Onsdagen flydde jag till Sylvia för stall och hundhäng. Torsdag stressa igenom hela dagen för att sedan åka och träffa en tjej som jag sökt jobb hos. Fredag trött som en gnu (... är dom trött btw?) 
Hem efter jobbet, fick reda på att jag får börja jobba hos tjejen, yiay!

Somnar tidigt fredagkväll, veckans tankesnurr tog ut sin rätt. Vaknar lördagmorgon och beger mig ut på löptur, 9 tunga km avverkades runt Icktjärn. Sumpigt och myrmark, inte min stora favorit men det gick fint ändå, kommer hem och inser att jag stukat foten rätt ordentligt samt typ skinnflått flera tår pga dåligt snörade skor. 

Tog ut Promise på en cykeltur och han fick återigen en massa spöken i huvudet när vi vände och skulle köra hemåt. Bryter ihop en skvätt inombords och känner mig helt värdelös. Vill inte ens åka på kvällens festligheter pga mitt usla humör. Inser att jag behöver äta och vips så steg humöret markant. Tänk att man aldrig lär sig. 

 

Så efter att ha sprungit 9 km och sedan cyklat 5 km, packar jag alltså ihop mig, hundarna och husvagnen. Köper med mig en sallad och åker till min kära bror på inflyttningsfest. Dricker skumpa och har alldeles fantastiskt roligt, tills jag vaknade igår. Min kropp kändes som överkörd att ett tåg. Veckans kaos, tillsammans med en löptur som var rejält krävande (dessutom utan intag av vätska och mat) och på det en fest med bara en tonfisksallad i kroppen. Jo tjena, pris i misshandel av sin egen kropp går till Fröken Jansson. Check. 

Men vi hade väldigt roligt på festligheterna iaf.

Jag och bror.

Åter till den stukade foten då. Känns rätt kört att springa på ett par veckor, men hoppas läkningen går fort. Har googlat mig till den bästa rehaben och det ska tydligen vara kompression tillsammans med lätt belastning, så nu jäklar ska här rehabtränas. Ska ju ner på röntgen nästa vecka så om det blivit något större fel så borde dom ju se det då tycker man. Himla surt dock när jag nu har min första vecka utan jobb på heltid, solen skiner för fullt ute och jag kan inte bege mig ut på promenad ens, lite bitter blir man allt. 

söndag 22 oktober- Utflykter.

Så kom helgen, med stans träningsvärk. Det var verkligen inte smart av mig att lyfta så som jag gjorde i torsdags. Mina lår och rumpa funkar fortfarande inte. Vill så gärna ut på en löptur idag men jag tror verkligen jag behöver vila så benen får återhämta sig lite. En kort cykeltur med Promise blir det dock. 

Helgen har fört med sig en massa härlig tid i skog och natur. Fredagseftermiddagen innehöll geocaching och fika i skogen med Liie, så härligt väder och fina vyer. 

Lördagen innehöll tur till Valkallen i Lövvik där vi grillade, skrattade, fotade och mådde gott. Rätt jobbig stigning upp men det är  så värt det när man väl kommer upp. Nästa sväng blir det nog backintervaller upp för att sedan jogga baksidan ner, då tror jag dock det är bra att vara utvilad och utan träningsvärk. 

 

 

torsdag 19 oktober - Innedagar.

Denna vecka har gått så himla fort, jobb två dagar och sedan tre dagar på skolan. 

Igår var vi på Hola fhsk och hade en väldigt lång men givande dag i ämnena folkhälsa och hälsocoaching. Kom hem och dog i soffan efter att ha gett hundarna lite uppmärksamhet och en promenad.

Idag har vi varit på Modo sports academy halva dagen, kört marklyft och knäböj för hela slanten. Så roligt med mark igen efter en lång tid utan. Önskar dock att Elena hade förvarnat om monsterpasset som skulle komma på eftermiddagen, så kanske jag inte hade lastat på lika mycket i marklyften, eller jo, det hade jag nog mest troligt gjort ändå. 

Hur som, vi fortsatte dagen med (supergod) lunch på Brux och gick sedan ner till deras gym och gick igenom flertalet övningar till innan vi slutligen fick jobba i grupper och lista ut vilka övningar man kunde göra för att aktivera specifika muskelgrupper. 

Carina och Kristina gör den sk fällkniven. 

 

Väldigt givande dag, fick kolla på så otroligt mycket när det gäller anatomin som varit svårt att läsa sig till. Fortsatte iaf dagen med ett högintensivt cirkelpass. 7 olika övningar. Döden för mina ben. Helt seriöst- den som ser mig imorgon kommer antagligen att få sig ett gott skratt. 

Avlutade med en föreläsning om att våga ta steget till en livsstilsförändring, käkade onyttig (men ack så god) mat på Max och åkte hem till 3 rastlösa hundar. Promenad med inslag av inaktivitet och träning på kommandon vart kvällens nöje för dem och sedan soffhäng för hela slanten. Laddar om för morgondagens bravader och ser fram emot helgen. 

söndag 15 oktober -Helg

Syltryggshelg. Varning för gnäll.

Känns aningen frustrerande när man är galet trött och sliten och helst av allt vill vila, samtidigt som ryggen blir tvärdålig när man faktiskt gör det. Har börjat med en medicin som förhoppningsvis ska hjälpa men än så länge ingen lindring. 

Helgen har därför varvats med soffhäng och löpning/cykling. Igår så packade jag bilen full med fika, utrustning och hundar, åkte till Graninge och avverkade ett gäng km på cykel med draghundsklubben. Promise och jag hade ett litet missöde i en tunnel där han tvärstannade och jag inte hann med, varpå jag nästintill körde över honom (han klarade sig dock utan skador), efter att ha cyklat igenom ett flertal gånger till så kom han över det och vi hittade tillbaka till ett fint samarbete. Andra varvet vi tog så hakade vi på ett gäng av de andra och fick då en kanon runda. 

 

Tog även Tyra på en runda och hon skötte sig helt exemplariskt, nu hade vi ju visserligen Lukas och hans hund framför, men det är så himla roligt när hon sköter sig så fint. Tyra är så lyhörd så med henne törs jag gasa på lite mer för jag vet att jag har henne under kontroll. Efter cyklingen så vart det grillning och surr, väldigt mysig dag, lätt värt att åka 5 mil enkel väg för.

Väl hemma så vart det soffhäng för oss alla. Känns extra fint när dom sover extremt gott pga att dom verkligen fått jobba av sig lite energi. Promise var smått olidlig innan, det var flera veckor sedan han tränade sist pga deras fukteksem på tassarna, och honom är det svårt att få nöjd enbart på promenader och tankearbete. Idag vart det backintervaller med Sylvia och Oldis, tycker faktiskt det är ganska kul med intervaller, speciellt när man har sällskap.

Nu tar jag syltryggen och kryper till kojs, hoppas på att vara på banan igen imorgon.

tisdag 10 oktober -Reumatolog.

Igår var jag till Östersund för besök hos en Reumatolog. Lite smådrygt att åka så pass långt, men det var antingen det eller Stockholm som gällde, och med tanke på att det kanske kan komma att krävas ett gäng besök så kändes det smidigare att åka till Östersund, älskar förövrigt att åka 87an upp. Galet vackert.

Kände mig rätt stressad inför besöket, efter ett gäng besök hos olika läkare som varit mer eller mindre (oftast mindre) trevliga så hade jag inte jättestora förhoppningar om att få träffa en bra läkare. 

Och så hände det- Jag fick träffa en läkare som faktiskt ställde frågor. Frågor jag aldrig fått förut, han ställde även frågor om hela min kropp, inte bara det stora problemet ryggen. Och det känns faktiskt som att jag närmar mig en diagnos, inget man vill ha kan tyckas men jag känner att det vore rätt fint att få veta varför jag har mina besvär och vad jag eventuellt kan göra åt dem. Han gjorde oxå upp en plan för vad som komma skall och jag vart helt enkelt så himla glad. Att bli tagen på allvar och utredd av någon som faktiskt är intresserad av att hjälpa kändes fantastiskt fint. 

Så idag tillbringade jag morgonen på hälsocentralens lab där dom fyllde en hel drös rör med blod, nästa steg blir ett till gäng bilder på mitt inre. Sedan återstår att se vad som händer, just nu känner jag mig förhoppningsfull.

 

Skulle ta en fin bild av indalsälven, men det vart en närbild på regnet istället.

söndag 8 oktober -Jämtland.

Hemma efter en fartfylld helg i Jämtland. Min kära vän Tina fyllde 30 förra helgen och min present till henne var en kidnappning ut på äventyr. Hon fick en lista med saker att packa med sig, hämtade henne kl 09 på Lördagmorgon  och så for vi och lämnade hundar och hämtade Åsa. 

Hoppade in i bilen och åkte upp till Ammeråns Fiskecamp utanför Hammarstrand, Jämtland. Där gjorde vi oss hemmastadd i en mysig liten stuga innan det var dags för första äventyret. Tina var alltså helt ovetandes om allt hela helgen, och hennes min när hon inser att det första vi ska göra är att paddla kanot, helt oslagbart. Vi ska iaf paddla Ammerån ner och ut i Indalsälven, nästan hela vägen ner till Hammarstrand. Efter vägen har vi dock planerat för att stanna och äta lunch och dricka lite kaffe. 

Vädret var kanon! Solen tittade fram men älven var spegelblank och luften var frisk. 

 

Efter en heldag på älven så var det dags för lite chill och mat, lagade en mumsig svamprisotto och hängde i stugan en svänv innan det var en tur till bastun, vedeldad supermysig bastukåta. Vi vart alldeles förtjusta och hängde där ett par timmar innan vi gav upp. Tog ett par dopp i den iskalla Ammerån oxå för att svalka av oss mellan varven. Idag hade vi ordnat så Tina skulle få en privatlektion i flugfiske, lånade vadare och skickade ut henne i ån med Birger. Sjukt duktiga, både läraren och eleven. 

Kepsar fick vi allihopa! 

Helt magisk helg, så himla fint att ha så här fina vänner som jag har. Nu blir det sängen omedelbums och så laddar jag för en tur till Östersund imorgon. 

söndag 1 oktober - Första milen

I fredags bestämde jag mig. Har länge funderat på att ge mig på en 10 kilometers runda ut efter högakustenleden, jag menar varför ta en enkel mil när jag ska ta min första? Nej för klåen, ska jag liks springa en mil får den gärna gå upp och nerför berg oxå. Så jag kollade med en vän där ute i trakterna om hon kunde tänka sig att hämta mig efter vägen och köra mig tillbaka till bilen, kändes så tråkigt att springa 5 km och sedan vända.

Var alldeles ivrig att komma i säng på fredagskvällen för att jag tyckte det skulle bli så kul, och så visste jag vilka underbara vyer jag skulle få springa till. 

Vaknade lördagsmorgon och laddade med en rejäl frukost. Packade väskan med lite energipåfyllning, varm tröja, astmaspray och vatten. Insåg att jag var rätt nervös, skulle jag verkligen klara en mil i den terrängen? Tvivlade inte på att jag skulle klara en mil, men just den etappen är en som räknas som rätt krävande enligt broschyren om ledens etapper. 

 

Parkerade bilen och iväg det bar, helt magiskt. Första 5 km flöt på väldigt snabbt och smidigt, några riktigt jobbiga backar men energin var på topp ändå. Hamnade uppe på kulberget alldeles ovanför Lövvik, helt  fantastisk utsikt. Mumsade i mig en sportlunch och tog lite fina kort innan jag sprang vidare nerför berget, in på världens mysigaste stig där det är riktigt lummigt mossigt mysigt och grönt. När jag väl kom fram till byn så hade jag avklarat ca 7.5 km, jag var så inställd på att klara 10 km för första gången så jag hittade åt en grusväg in mot ett stugområde, där sprang jag omkring upp och nerför backar tills jag nått 10 km. 

Så sjukt nöjd och stolt, och ändå inte så slut som jag trodde jag skulle vara. Så fin känsla.

Promise var den enda som fick följa eftersom Tyra har ont i en tass och Flingan är aningens för bekväm för en tur av denna sort, pruppis hade dock mängder av energi och var helt outtröttlig. Nu har även han åkt på tassproblem dock så det blir lite lugnt med träning för hundarna ett tag, så får tassarna deras läka ut ordentligt. Till mattes stora förtret. 

onsdag 27 september -Asfaltslöpning.

Hämtade ut min nyservade cykel i dag. Så himla fint att kunna cykla utan att växlarna hoppar hit och dit, bromsar som funkar samt med trampor som faktiskt är stabila och inte rekar fram och tillbaka. Han konstaterade att lagret var helt slut och tyckte jag gjorde ett bra val som tog tag i det. Tog en tur med Promise såklart för att prova cykeln ordentligt och det gick hur fint som helst, fint när man törs ställa sig upp i de värsta uppförsbackarna utan att vara rädd för att tramporna eller växlarna ger upp.

Sedan var planen en löptur med Tyra ensam, även om det är smidigt att rasta alla samtidigt ibland så känns det fint att ta dem en och en ibland oxå. Och eftersom jag sprang på rätt hårt igår var planen en väldigt lugn kort tur i dag i pulszon 1, insåg att jag kunde ju även passa på att jobba på antalet nedslag med fötterna så skickade på en playlist med runt 170-180 bpm.

Skrattade rätt gott där ute i mörkret, att försöka sätta ner fötterna i takt till musiken när man är van att ta alldeles för långa kliv kändes rätt udda och lustigt, men vi avverkade några km vid gott humör och med många skratt bubblandes i halsen... Tills jag kom hem, då fick jag kvittot på att asfaltslöpning verkligen inte är något för mig, syltryggen och min kropp överhuvudtaget.

Trodde verkligen jag skulle klara en sådan kort tur, med minimala steg mestadels på tå, men icke. Värken från tårna, upp i benen, vidare upp i höfter och ländrygg vart överjävlig rent ut sagt. Lustigt när man klarar 8 km skog och kuperad terräng men knappt ens 2 km på plan asfalt, som borde vara mycket "lättare", men det är bara att inse att det blir löpning i skogen enbart hädanefter, och mer tid på cykeln kanske. Nu håller vi en tumme för att dagens tur inte förstör morgondagens ryggstatus.

Snöret på kvällsjoggen 

tisdag 26 september

Hade beslutsångest för vilken form av träning jag skulle sikta på idag. Kom hem från jobbet och insåg att jag var sugen på en fin tur med Coccosflingan som sällskap, hon fick ju trots allt inte springa något igår. Och vad var väl då bättre än att köra ett test av LTHR, dvs ett test av min mjölksyretröskel som jag funderat på ett tag. Med det resultatet kan man sedan räkna ut sina pulszoner.

Dessa kan man ju såklart testa på fina anläggningar också, men snubblade även över ett blogginlägg om ett test som man kunde göra hemma för att få lite bättre värden än de generella som ligger inlagd i klockan. Ville räkna ut detta eftersom jag enligt min fantastiskt fina pulsklocka alltid ligger på zon 4 och 5, oavsett om jag typ småjoggar eller verkligen ger järnet. Och det känns ju lite tråkigt när man aldrig får en schysst feedback efter ett pass eftersom jag alltid maxat enligt denna. 

Så... iväg det bar. Joggade som uppvärmning tills jag kom ut på rätt plan och fin väg. Startade klockan och sprang på i det tempo där jag trodde jag skulle kunna hålla ut i 30 minuter. Första minuterna är alltid riktigt plågosamma trots uppvärmning, men sedan är det verkligen helt magiskt med en löptur, och flingan skötte sig exemplariskt. Tror hon var mycket nöjd över att få lite egentid med matte. 

När jag kom hem slängde jag i ordning en fajitasallad och satte mig att räkna på dessa pulszoner. Ska bli mycket spännande att ta nästa löptur och se hur resultatet ser ut nu när jag får ett resultat lite mer anpassat till verkligheten. Enligt mina nya beräkningar höjde jag zon 1 och 2 med över 30 bpm så det var inte så konstigt att jag knappt lyckats ta en promenad och hålla mig i zon 1 eller 2 tidigare.

 

Testade något nytt idag, Tsay strips istället för Quorn. Mycket gott, måste läsa på lite mer men har en känsla/förhoppning av att det inte är lika mycket konstigheter i Tsay som det är i Quorn.

måndag 25 september

Träning med gänget i Sollefteå i afton. Var totalt omotiverad efter ett väldigt omotiverande läkarbesök imorse, men insåg att om jag tvingade iväg mig och tränade så skulle jag bli gladare sedan. Och det vart jag såklart.

Ikväll höll vi till på Remsle skidstadion, inte den lättaste banan, men som Jörgen sa "- Värre än så här blir det aldrig, behärskar ni detta så klarar ni alla banor."  Fullt med steniga partier och rätt mycket "knix", men man vart ju på alerten iaf. Avverkade 2 km rätt fort och fint med Promise, han är verkligen en fena min lilla Pruppis. Sedan skulle jag och Tyra ta en sväng oxå, gick jättebra i ett par hundra meter, sedan vart det lite läskigt varpå hon saktade ner, linan åkte in i hjulet varpå det tog tvärstopp och matte låg på backen. Sedan skulle man kunna säga att hon tog söndagspromenaden resten av vägen. Bara att inse, mitt älskade snöre kommer aldrig bli en fantastisk draghund. 

Flingan fick posera idag, vart ingen dragtur för henne utan mest lite socialt häng och rastning. 

Snöret vart rätt nöjd och go ändå, trots att inte draget gick så bra. Fint bara med den sociala träningen och allt nytt som händer. Här kom hon och kröp upp i soffan med mig nu när jag satt och knåpade ihop detta inlägg.